Rudies och konsten att leva livet

Om att vara fru till en, mamma till tre, hobbybonde och barnmorska.

Frukost.

Kategori: Mat

Man brukar säga att frukosten är dagens viktigaste mål och det håller jag med om. Jag ser alltid till att äta en ordentlig frukost som jag står mig på ända till lunch. Nu har jag upptäckt lchf-bröd som smakar fantastiskt och inte är jag den som är den när det kommer till en macka på morgonen. Det känns som att det var år och dagar sedan jag är en smörgås.

Mina två frukostfavoriter. Karins inlagda gurka och min egenkomponerade musli.

På helgerna brukar vi lyxa till det ytterligare genom att äta stekt korv med riktigt rinnande stekta ägg och vita bönor i tomatsås. Så hundra koppar kaffe hos Karin och Tore efter det. Frukosten är inte bara det viktigaste målet, det är nog även det godaste och jag finner lika stor njutning i att äta den i tillsammans med familjen inne eller ute när vi är lediga som i att sitta framför datorn och äta den själv de dagar jag ska iväg till jobbet.

Vardagsfrukost.

Gårdagen.

Kategori: Allmänt

Det blev rätt hårt igår. Vi hann häva i oss rött vin, vitt vin, öl och spritdrinkar på en och samma kväll. Med andra ord har jag inte ritkigt återhämtat mig från den där fjortisfesten förra helgen. Jag måste nog se rätt fjortis ut också för när vi var på bolaget tvingade kassatanten mig att gå ut i bilen och hämta mitt leg fastän det inte ens var jag som betalade. 

Hur som helst. Vi var i Oxviken på Karins kusinträff och sedan på kvällen kom några homies så vi badade bastu och tunna. Kom i säng sent, klev upp tidigt idag och ja, resten kan ni nog räkna ut själv. Som John sa i morse: "Man har inte varit bakis på riktigt förens man är det när man har småbarn hemma". Word!

Nåja, man är bara ung en gång och eftersom jag uppenbarligen faller in under den kategorin ett litet tag till (jag trodde det var kört för länge sedan) så får jag väl passa på att ta tillvara på detta. Jag är ändå pensionär sex av sju dagar i veckan.




Älskade underbara. Ellie.

Kategori: Allmänt

Våran bebis har gått och blivit barn. Som över en natt har alla goa bebisvalkar förvunnit, hon har skjutit iväg på längden och armar och ben börjar slanka till sig. Hon rultar inte fram längre, hon springer. Och hon ramlar. Det har släppt det här med talet och hon härmar en massa ord. Försöker säga många själv. Hon förstår nästan allt man säger till henne och kommer med egna små upptåg var dag. Det sprutar ut tänder ur munnen, hon har börjat välja vad hon vill äta och vad hon inte vill äta. Hennes personlighet utvecklas hela tiden och hon verkar inte bli som sin bror.

Hon och Vincent har ett helt nytt förhållningssätt till varandra. De är tillsammans. De leker tillsamman, busar tillsammans, skrattar tillsammans och bråkar tillsammans. De gör mamma och pappa gråhåriga tillsammans. Hon är verkligen inte sen att hänga på Vincent i vardagen och han uppmuntrar henne mest hela tiden. 

Hon är vild och galen. Aktiv som få. Inte rädd för något. Hon tar egna initiativ, gormar, klättrar, skriker och rymmer. Hon kastar saker när hon blir arg, hon slår sin bror, hon lägger sig på golvet och vrålar. Hon har ett humör jag aldrig skådat förr. Samtidigt är hon supergo. Hon kramas och pussas. Hon klättrar upp och ner ur alla famnar hon kan hitta. Hon har världens finaste leende med en gigantisk glugg i framtänderna. Hon tar sig aldrig tid för reflektion utan kör på i hundra hela dagen, sedan sover hon som en stock hela natten i tretton timmar. Och sedan två gånger till på dagen. Hon går från pigg och glad till trött och skitsur på tre sekunder.


Hon är bäst.