Rudies och konsten att leva livet

Om att vara fru till en, mamma till tre, hobbybonde och barnmorska.

Årsresume 2013

Kategori: Allmänt

Januari
 
Januari började som januari började ett år tidigare, med ett uppvaknande kring Ellies sjukdom. Efter en biopsi i december får vi nu besked om att Ellies sjukdom är kronisk och att hennes njurar inte kommer hålla hela livet. Det förändrar ingenting för oss här och nu så vi lever vidare. Vi kör nystart med lchf och äter mängder av fantastisk mat och tränar mycket. Jag cyklar och springer nästan dagligen. 
 
 
 
Februari
 
I februari firade jag och John tio år tillsammans. Vi åkte, lite impulsivt, på en weekend till Amsterdam. Det blev nog den bästa resan vi varit på av alla våra weekends vi tagit de senaste åren, Amsterdam är en fantastisk stad. Vad andra inte visste, men som till stor del var anledningen att vi bestämde oss för att panikboka en resa, var att detta skulle bli vår sista barnfria utlandsweekend på ett bra tag framöver. 
 
 
På The Heineken Experience, klädda från topp till tå i Guinness. Hehe..
 
Mars
 
Vinterns bästa månad! Det blir varmare ute, ljuset har återkommit och man känner hur energin fyller kroppen. Vi åker på skoterutflykter, tillagar luncherna på brasa och njuter. Jag byter arbetsplats och får mitt egna lilla äldreboende att husera på. Vilken möjlighet att få chans att ha ett eget hus efter inte ens ett år som sjuksköterska, att gå direkt till kommunen efter färdig utbildning visar sig vara ett av de bästa besluten jag tagit. 
 
 
 
April
 
April är en händelserik månad. Vi skall börja producera lilla sladdisen, men upptäcker fort att jag redan är gravid, i slutet av månaden går vi ut offentligt med nyheten och ingen tror oss. Vi börjar riva kök, hall och vardagsrum och drar igång en jätterenovering lite så där alldeles lagomt impulsivt för att vara oss, Lycka opererar bort godartade tumörer i munnen och Ellie fyller tre år. Vi åker på fjällsemester till Kittelfjäll, där vi bor 16 personer under samma tak och det går hur bra som helst. 
 
 
Maj
 
Jag och Sahar tog med oss Vincent och Neva till Zakynthos, en grekisk ö, på en veckas semester. Vi bodde på all inclusive hotell och Vincent levde i vattnet, när han inte gick upp för att gå till baren och be om Coca Cola och ice cream. Det var en fantastisk vecka!
 
 
Juni
 
Första sommarmånaden. Renoveringen fortsätter, magen växer, vi grillar och myser. T-shirts och shorts och klänningar åker fram. Jag shoppar de första bebiskkäderna. 
 


 

Juli
 
I juli händer det massor. Mamma och Krille gifter sig, vi hänger på stranden och åker på utflykter nästan dagligen. Månadens höjdpunkt är när vi i smyg flyger ner hela gänget till Stockholm och har överraskningsfest med fallskärmshoppning och hela köret för Erik som fyller 30, men tror han är där för att fira svärfar. 
 


Augusti
 
I augusti gör vi ännu en resa, den fjärde för i år. Jag som inte trodde vi skulle komma iväg just någonstans eftersom jag var gravid. Vi åker upp till Eriks stuga i Abisko och har några fantastiska dagar. Vi åker till Norge och fiskar sej i fjordarna, vi plockar musslor från klipporna och vi grillar, utflyktar, äter god mat och bara är. 
 



 
September
 
September är en sån där månad när lite allt möjligt händer, mest vardagliga saker. Vi äter massa middagar med vännerna, åker på kalas, hänger i skogen o.s.v. Vi anordnar en överraskningsbröllopsfest för mamma och Krille och Vincent fyller fem år och har sitt första kompiskalas. 
 
Detta är från bröllopsfesten, inte från Vincents kompiskalas. 



Oktober
 
Stora sjukmånaden kallar jag den här. Barnen drar på sig infektion efter infektion och är mer sjuka än friska. Mina graviditetsbesvär blir samtidigt mer omfattande och jag blir sjukskriven. Först till 50% och sedan 100%. Det hade jag inte räknat med. Annars har vi en fin höst. Mycket sol och utomhusvistelse för oss allihopa. 
 
 
November
 
November fortsätter som oktober. Mycket sjukdomar, mycket utomhuslek i snön som kommer och går lite till och från. Julförberedelserna börjar med julbak, julhandel och julkänsla. Jag börjar vara jättegravid och tar mig inte ut alls på promenader längre, det tycker jag är jättejobbigt. 
 


December

December går så smått ut på att vänta på bebisen. Hon är planerad till den nionde och kan alltså anlända vilken dag i månaden som helst. Den 20:onde tycker hon är ett utmärkt datum och väljer att komma, lagom så vi hinner med att åka på alla planerade julfiranden (5 stycken i år, det är rekord!). 

Allra första bilden på lilla Iris. 

Mer stolt storebrorsa får man leta efter. 

December avslutas med trerättersmiddag i lugn och ro med bara några få personer närvarande. Blir vi för uttråkade våldgästar vi väl grannhuset där festen lär pågå bra mycket mer och längre än hemma hos oss. 



BVC med bebisen.

Kategori: Allmänt, Iris

"Oj!" sa sköterskan när hon vägde Iris. "Vad mycket hon gått upp sedan utskrivningen från BB. Det här är ju jättebra." Och ännu bättre blev det tydligen när jag berättade att mjölken runnit till ordentligt för bara 3-4 dagar sedan. Där har vi förklaringen till varför Iris varit lite knorrig i natt, hon är övergödd. 

Nä. Övergödd kan hon inte bli, men magen är nog lite chockad. Jag har fått kämpa som en galning med amningen för att få igång den efter skitmedicinen jag fick från BB och nu kommer belöningen. Hon äter med 3-4 timmars mellanrum, bara från ena bröstet åt gången och mellan 10-20 minuter. Älskar att amningen fungerar så bra för mig även denna gång, hoppas verkligen det håller i sig. 

Det syns på henne att hon går upp i vikt. 

Så tio dagar gammal väger hon 4565 gram och mäter 55,6 cm. Hon tittade förbannat på sköterskan när hon var trevlig och pratade med henne och sen sov hon och fes sig genom resten av inskrivningsbesöket. 

Världens mysigaste lilla bebis. 

Galet.

Kategori: Allmänt

Först var vi på Systembolaget, eller ja, John var där och resten väntade i bilen. Sen var vi på Ica Maxi och käkade lunch. 

Storheden är helt galet nu. 


Nu sitter jag på BVC med Iris. Här är det lugnt och skönt. Idag har vi inskrivning. 

Bonushumor: en gammal gubbe tittade på Iris i babyskyddet och frågade om hon var två år. När jag sa att hon var en vecka sa han att ja, det var ju ett tag sedan han själv hade småbarn och man glömmer fort hur det är.