Rudies och konsten att leva livet

Om att vara fru till en, mamma till tre, hobbybonde och barnmorska.

Annabelle.

Kategori: Allmänt

John ringde mig på jobbet klockan 3 på natten, då var han och Karin ute hos fåren. Sista tackan hade lammat men ville inte veta av lammet. Hon och alla andra tackor stångade bort den lilla så fort hon kom nära och hon grät och bräkte och ville bara få närhet och mat. Snabbt beslut. Bli med flasklamm eller avliva? Ingen av oss var väl särskilt förmögen att besluta om det mitt i natten så John och Karin handmjölkade ut en startportion råmjölk och gav lammet och så hade vi skjutit upp problemet till morgonen efter.

När jag slutade jobbet på morgonen och kom hem vid åttatiden mötte jag Karin i fårstallet. Vi handmjölkade ut ännu en portion och gav lammet och kom väl fram till att vi försöker rädda det. Så idag har vi använt tackan som mjölkgisslan och tagit hand om råmjölken, läste att råmjölk första dygnet är toppen, sedan kan vi gå över till ersättning. Vi har köpt en nappflaska och styrt upp matningstider det närmsta dygnet. 

Ellie har döpt henne till Annabelle.

Hon har tytt sig till människor redan och suger på fingrar och försöker dia från våra byxben. Hon är inte rädd för Moa. Den andra tackan i BB-avdelningen är så elak mot henne så vi har ställt in en hundbur som Annabelle kan vara i när hon är där och tackan som lammat henne har vi släppt ut till övriga fårgruppen. Hon är inget att hurra över direkt. 

(null)

(null)

(null)

(null)

Vilket underbart litet projekt för oss alla här på gården! Framförallt för barnen som kommer få ta hand om Annabelle och se till att hon får sina behov uppfyllda. 

Nåja. Nio lamm fick vi. Alla tackor klarade av lamningen själv och vi tog oss nästan hela vägen i mål innan vi stötte på problem. Men alltså, vilket gulligt problem.


KOMMENTARER:

Kommentera inlägget här: