Rudies och konsten att leva livet

Om att vara fru till en, mamma till tre, hobbybonde och barnmorska.

Tanterna.

Kategori: Allmänt, Hundar

Vet inte vem som är mest pensio, jag eller Lycka? Efter vår skogspromenad igår var vi båda helt slut i kroppen. Jag låg och hade värk i benen och Lycka haltade till varje gång hon reste sig upp. 

För mig är det ingen fara, det går över. För Lycka är det värre. Hon börjar bli till åren kommen och ska kanske inte ha fritt hopp och lek en timme i skogen längre. Hennes kropp mår inte bra av långa hopp över diken, tvära vändningar och tjurrusningar över stock och sten. Hon börjar vara gammal nu. 

Gammtiken. Trött och slut och stel. 

Att återfinna något man tror man förlorat.

Kategori: Hundar

John ringde mig igår på jobbet vid 19-tiden och sa att Lycka var borta. Han hade släppt ut henne vid 17-tiden och inte tänkt mer på det, den där hunden kommer ju och går som hon vill. Hon är en riktig gårdshund och spenderar hela dagarna ute utan den minsta uppsikt eller kontroll. Lycka jagar inte, hon är kastrerad och ingen äventyrslysten hund på det sättet. Ibland strosar hon iväg lite, men hon är aldrig borta mer än en timme. Oftast när hon "försvinner" ligger hon i Karin och Tores soffa och sover, eller har råkat bli instängt i ett förråd någonstans. Lycka bara är.

När John ringde tänkte vi inte mer på det, hon kommer hem snart. Men när det började mörkna och hon inte kommit hem gick John runt och letade i alla hus, byggnader, skjul och garage. Ingen Lycka. Hon var verkligen borta.

När jag slutade jobbet 21.30 var det kolsvart ute, fuktigt och kyligt. Ingen Lycka. Hon har varit lös på gården i 6,5 år och aldrig försvunnit på detta sätt, det hör inte till hennes natur. Och aldrig någonsin att hon varit ute på strövtåg i mörkret. Lycka är en soffpotatis som trivs bäst på en varm plats inomhus, bland sin familj. Finns ingen hund i världen som utstrålar mer lugn än hon. Bilfärden hem var jobbig. Var är hon? Har hon skadat sig och ligger i ett dike någonstans eller i skogen? Är hon kidnappad? Är hon vilse och inte hittar hem? Vilket håll har hon gått åt? Vi är mycket i skogen och Lycka känner den väl, men i den djupaste skogen där det inte finns några vägar eller stigar är det inte lätt för en hund som knappt når över blåbärsriset att navigera sig.

När jag kom hem kom Tore över till oss och vaktade sovande barn medan jag och John tog bilen ut i skogen och letade. Det är omöjligt att hitta något i skogen när det är kolsvart ute. Vi åkte runt på olika ställen och ropade och visslade, men ingenting hördes. Det kändes inte längre som en möjlighet att Lycka var där ute. Inte vid liv i alla fall. Hon borde ha hittat hem.

Efter ett resultatlöst letande åkte vi hem. Satte oss i soffan i tystnaden. Man känner sig så hjälplös och blank när något så viktigt fattas. Och ovissheten. Den är hemsk. Jag trodde på riktigt aldrig hon skulle komma tillbaka och bara tanken på att aldrig få reda på vad som hänt henne var fruktansvärd. Hur ska vi kunna gå och sova nu? Hur ska vi kunna åka och jobba imorgon på morgonen och vänta ända till eftermiddagen innan vi kan ge oss ut och leta igen? Var ska man börja leta? John undrade om det var dags att ringa polisen, men jag sa att jag knappast tror någon sett henne, utan att vi kan vänta till imorgon och ringa då och meddela att vi letar efter vår hund.

Mitt i allt när vi sitter där i tystnaden, klockan är 22.30, kliver John upp och säger att han tyckte han hörde något på bron. Aldrig, tänker jag. John går och öppnar dörren och in springer en överlycklig, lite kall, mycket mindre blöt än jag hade väntat mig och törstig hund. Jag börjar storlipa. Dumma, fina, fantastiska Lycka. Lycka lägger sig ganska direkt som en liten boll vid mina fötter och somnar och jag sitter där och snyftar över den ohanterbara lättnaden som infunnit sig.

Min teori är att hon faktiskt varit vilse i skogen, men att hon hört våra rop och visslingar som fört henne på rätt köl igen och när hon väl hittat upp på skogsbilsvägen har hon helt enkelt travat hem. Gamla Lycka. Att förirra sig i skogen är absolut inte rätt sätt för dig att lämna oss. Och jag är, uppenbarligen, inte redo för ett liv utan dig ännu.

Selektiv hjältehund.

Kategori: Hundar

När brandvarnaren utanför barnens rum piper för batteribyte kommer hunden till vårt sovrum och väcker oss mitt i natten. När brandvarnaren gör detsamma utanför vårt sovrum går hunden in i lekrummet och lägger sig, så långt bort från ljudet hon kan komma. Utan att väcka oss.