Rudies och konsten att leva livet

Om att vara fru till en, mamma till tre, hobbybonde och barnmorska.

Mentalbeskrivning.

Kategori: Mentalbeskrivning

Det är många som undrar hur en mentalbeskrivning går till, vad de testar, hur de gör och hur det gick för Lycka. Så jag tänkte gå igenom hela dagen, moment för moment här i bloggen så ni som är intresserade kan läsa och titta på bilder.

MH står för Mentalbeskrivning Hund. Man beskriver hundens agerande mot människor och hur den agerar vid skrämmande, hotfulla och överraskande situationer. Man testar även hundens ljudkänslighet och avreaktioner. Med andra ord kan man kort och gott säga att man testar hundens nerver.

I beskrivningen ingår såklart en förare och en hund (jag och Lycka), en mentalbeskrivare som läser av hunden och för in rätt kryss i protokollet (i detta fall en kvinna som heter Kitty Holm), en testledare som går banan med mig och berättar vad jag ska göra när och liknande, flera figuranter som står vid stationerna och utför momenten och en publik som följer med på avstånd och tittar på.

Protokollet som fylls i fungerar som ett kryssystem med kryss från ett till fem. På baksidan står det vad varje kryss betyder. Jag fyller i inom parentes vad Lycka fått för resultat i löpande text så blir det lättare att förstå. Poängen har egentligen inte någon speciell betydelse, man kan inte få rätt eller fel, men det finns ju vissa beteenden som är mer eller mindre önskvärda av en hund beroende på vad man ska ha den till. Så poängen är mest en guide så att alla ska kunna läsa av protokollet och få samma resultat.

Första momentet är kontakt och lek. De kollar hur Lycka tar kontakt med okända, dvs hälsar (4, tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök), om hon villigt följer med dem och sammarbetar (4, Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren) och om hon tål hantering (3, Accepterar hantering). Vid leken testar de tre saker: Om hon har leklust dvs vill leka med testledaren (4, Startar snabbt, leker aktivt), om hon griper föremålet (4, griper direkt med hela munnen) och om hon griper och har dragkamp med testledaren (5, Griper direkt med hela munnen, drar emot, rycker alt. ruskar- även under den passiva delen- tills testledaren släpper). Mina kommentarer på det där är rätt överflödiga. Lycka är snabb i sitt hälsande. Går fram med viftande svans, nosar snabbt, sen kan hon vända sig om och titta på något annat. Hon kräver inte mer än ett snabbt hej, hej sen räcker det. Dragkamp och lek älskar hon ju så där förväntade vi oss höga poäng vilket vi fick. Hantering är hon ju också van vid efter alla utställningar så hon står snällt och låter sig hanteras, men utan något speciellt engagemang.



Nästa moment är jakt. På testledarens signal ska jag släppa Lycka efter en trasa som far längs en bana. Meningen är väl att hunden ska jaga ikapp trasan och sen ser man vad som händer. Om hunden hugger den, nosar på den, drar den tillbaka med sig till föraren, mm. Lycka satt som en staty när jag släppte. Inte en ansats till att vilja fånga trasan. Vi fick tillsammans gå fram till den så hon fick se den ordentligt, sen göra om momentet och även då var hon obrydd. Hon tog några steg i trasans riktning, men stannade hellre och nosade på backen. De kollade både förföljande (första gången fick Lycka 1, startar inte och andra ången fick hon 2, startar men avbryter) och gripande (1 båda gångerna, nonchalerar föremålet, alt springer inte fram). Ingen överraskning där inte. Jag har ju alltid hävdat att det nästan inte existerar jakt i Lycka, men folk har som haft svårt att acceptera det. Nu har vi det dock på ett officiellt resultat. Jag vill inte ha jakt i henne. Jag vill kunna ha henne lös på promenader och på gården som jag alltid haft utan att behöva vara orolig över att hon drar efter allt hon ser. Jag blev jättenöjd.

Sen kommer momentet aktivitet. Inga konstigheter där. Man står still i tre minuter med slakt koppel och observerar vad hunden gör. Om den lägger sig ner och sover, vandrar omkring, blir orolig, mm. (Lycka fick en 4, är uppmärksam och lugn- står, sitter eller ligger). Lycka i ett nötskal. Hon är igång i hundranittio ena sekunden, men kan lika snabbt bara släppa allt och ta det chill. Bra!

Nästa moment är Avstånds lek. Då är en figurant dold bakom en stor filt och korsar vägen framför hunden genom att huka sig/ställa sig upp hastigt, så det flyger kring filten och allt hunden ser är en stor mörk sak i skogen som är underlig och konstig. Först bedömmer de intresse för figuranten när hunden sitter på avstånd och observerar (3, intresserad, följer figuranten utan avbrott), sen kollar de om hunden har något hot/agg mot saken i skogen (1, visar inga hotbeteenden), så kollar de hundens nyfikenhet, då får figuraten sätta sig bakom en buske och prata glatt och låta rolig för att se om hunden går fram då (det gjorde inte Lycka), om inte kliver figuranten fram så hunden ser den och fortsätter prata glatt (då vaknade Lycka till liv och sprang fram och fick 2, går fram när figuranten är aktiv på linjen). Figuranten har en leksak som denne leker med med hunden och de observeras hundens leklust igen (4, griper. Drar emot, men kan släppa och ta om). Sist kollar de hundens sammarbete med figuranten (3, är aktiv med figuranten när denne är aktiv). Lycka var lite seg i starten, men mycket av hennes sega starter tror jag beror lite på att hon trots allt är stenhårt tränad i att aldrig gå fram till folk och liknande utan kommando och nu fick jag inte ge kommando. Men när figgen hade stått en stund på vägen och kastat med leksaken sprang hon fram iaf och det var ju tur just för protokollets skull.

Nu börjar vi komma till de roliga momenten. Överraskning. När hunden ska bli skrämd. Det gick till så att jag och Lycka gick rakt in i skogen och helt plötsligt, bara några meter framför oss, sliter en figurant upp en utspänd overall. Jag stannar, släpper kopplet och Lycka får reagera hur hon vill. Självklart kollar de rädslan hos hunden (2, hukar sig och stannar) och så kollar de hot/agg (3, visar flera hotbeteenden under längre tid). Sen kollar de nyfikenheten hos hunden, om den vill gå fram och inspektera overallen själv eller vad den gör (2, går fram när föraren sitter på huk framför overallen och talar till overallen samt lockar på hunden). Sist kollar de kvarstående rädsla (1, ingen tempoförändring eller undanmanöver) och kvarstående intresse (1, visar inget intresse). Lycka hoppade till när den kom upp och stannade. Jag tittade bara rakt fram och såg därför inte vad hon gjorde, men när protokollskrivaren gick igenom allt i slutet sa hon att Lycka stannat och funderat ett tag innan hon börjat morra, ragga och skälla, vilket hon tyckte var bra. Hon sa att det visar på att hon inte reagerar utan att fundera först dvs inga överslagshandlingar, utan hon gick igenom händelsen i huvudet och bestämde sig sedan för att overallen var rätt läskig. Efter hon varit fram och nosat på den släppte all räsla, hot och agg på en gång och hon kunde lätt gå förbi flera gånger utan att ens titta på overallen. Där har vi det jag sätter mycket värde i, att hon släpper reaktionerna så fort hon kommit fram till att det inte är någon fara och att det då inte finns ett endaste spår kvar av rädslan eller aggretionerna.

  

Sen testar de ljudkänslighet. Jag och Lycka går på stigen förbi en makapär där de lagt grytlock på en plåt och drar de framåt. Låter rätt illa med andra ord. Samma sak här som vid overallen, jag stannar, tittar mot ljudet och släpper kopplet. Lycka får reagera hur hon vill, anfalla, fly, skita ner sig. De kollar rädslan (1, stannar inte eller kort stopp), nyfikenhet (5, går fram till skramlet utan hjälp). Sen får vi gå förbi några gånger till utan skrammel och de kollar kvarstående rädsla (1, ingen tempoförändring eller undanmanöver) och kvarstående intresse (3, stannar upp, luktar eller tittar mot skramlet vid minst två tillfällen). Protokollskrivaren gjorde en miss i början och lät inte Lycka gå helt fram till skramlet och nosa och därför hade hon lite kvarstående intresse. Hon sa att om hon låtit henne gå fram hade hon nog släppt allt direkt, men hon var lite snabb i avbrytandet av momentet och det är mänskiligt att fela så så blev det. Mig gör det ingen skillnad. En etta eller en trea i protokollet spelar ingen roll. Huvudsaken är att hon visade att hon inte är känslig för ljud.


Här går vi förbi skramelsaken vid avreageringen.

Sen kom vi till det jag tyckte skulle bli mest intressant att se och vilket också blev så. Spökena. Skulle hon fly, anfalla, försvara mig? Spännande! Det går iaf till så att två figuranter iklär sig vita kkk klädnader och går från två olika håll, sakta och väldigt hotfullt, närmre och närmre där jag står med Lycka. De rör sig om varandra så när den ena går står den andra still. Jag står helt still med slakt koppel och protokollskrivaren ser hur hunden reagerar på detta. Självklart kollar de hot/agg (3, visar flera hotbeteenden under en längre tid), de kollar kontroll (5, kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena under hela momentet), så kollar de rädsla (2, uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren, växlar mellan flyktstart och kontroll). Sist kollar de nyfikenhet (1, Går fram till figurant när föraren tagit av figurantens huvudbonad alt. går inte fram i tid) och kontakt (1, avvisar eller undviker kontaktförsök alt. går inte fram i tid). Lycka var tuffare än jag trodde. Hon stod hela tiden snett framför mig och morrade, skällde och raggade. Protokollskrivaren tyckte hon reagerade superbra just därför att hon hela tiden hade stenhård kontroll på båda spökerna. Medans hon tittade på det ena hade hon hela tiden öronen riktade mot det andra. Hon hade blicken fästad på det spöket som rörde sig närmare mot oss och när det stannade bytte hon snabbt fokus till det andra spöket. Hon gjorde inga snabba eller oväntade rörelser utan var väldigt balanserad i sitt beteende trots att det var både aggresivt och hotfullt. Hon visade med hela kroppen att de inte var välkomna, men samtidigt gjorde hon inga försök till attacker eller liknande. Ju närmre spökena kom desto bättre kontroll hade hon på dem. När spökerna var alldeles intill hade hon slängt en blick över axeln för att se om flyktvägen var kvar eller om det stod ett spöke även där, men när hon registrerat sin flyktväg hade hon ändå bestämt sig för att hålla sin position. När vi konstaterat att hon inte skulle anfalla spökena kopplade jag lös henne och gick fram till det ena spöket. Jag pratade med det och tog av det huvudbonaden, men inte förens jag kallade på Lycka kom hon fram, totalt överlycklig över att se att det bara stod en männsika i den hemska masken. Jag avtäckte det andra spöket också och Lycka sprang mellan de båda med viftande svans och såg enormt lättad och jättenöjd ut. Tyvärr hade tiden gått ut redan då så hon fick ettor i protokollet, men huvudsaken är ju att vi såg att hon, som i de andra skrämselmomenten, släpper all rädsla, agg och hot så fort hon registerat att det inte var någon fara.


Tittar på spöket till vänster och lyssnar till det till höger. Full kontroll hela tiden.


Så himla överlycklig när hon fick se vad som dolde sig under de hemska klädnaderna.

Nu börjar beskrivningen leda mot sitt slut och det näst sista man kollar är leken igen, antagligen för att se om den förändrats nå under banans gång. Igen testar de leklust (4, startar snabbt, leker aktivt) och gripande (4, griper dirket med hela munnen). Inget konstigt där inte.

Sista momentet är när de kollar skottberördhet. Många påstår att det är det här momentet i hela MH:t som är av störst vikt och det används ofta som merit inom avel att ha en skottfast hund. Först avfyrar de två skott medans man leker med hunden och sedan två skott när hunden är passiv. Under lek reagerade inte Lycka för en sekund. Tror inte ens hon röck till i öronen. När hon var passiv tittade hon upp lite snabbt, men vad annars skulle hon göra. Hon fick iaf 1:a på det vilket betyder att hon är helt skottfast (visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd).

Sen var testet slut! Vi samlades i klubbstugan där protokollledaren gick igenom allt muntligt. Hon började med att säga att hon tyckte Lycka var en väldigt balanserad hund. Hon tyckte sig inte se särskillt mycket terriermentalitet i henne och det håller jag med om. Hon tyckte mer Lycka påminnde om en boxer och då hon haft boxeruppfödning i tjugo år sa hon att det var en fröjd att se henne. Tyckte hon påminnde om boxer både i utseende och i mentalitet med samma skärpa och tillgänglighet. Hon sa att det gått superbra och att Lycka var en väldigt trevlig tik. Underbart att höra! Hon om någon lär ju veta vad hon snackar om.

Så vi fick bara bra betyg av henne och hon önskade oss lycka till i fortsättningen. Måste säga att MH var något av det roligaste jag gjort och det var så himla kul att se hur Lycka reagerar i rikitgt pressade situationer. Hon är helt super våran lilla Lycka och hon blir bara bättre och bättre för var dag som går. Älskade hund!